Piteå stads kyrka 300 år

Piteå stads kyrka har i höst åter invigts efter en omfattande tillbyggnad och renovering samtidigt som det var precis 300 år sedan den togs i bruk första gången.

Vid föregående återinvigning skrev dåvarande kantorn och folkskolläraren Olof Selinus en utmärkt liten skrift ”Piteå stads kyrka Historik vid kyrkans återinvigning 1951”.

Om kyrkan finns skrivet i ett flertal böcker och artiklar bl a nu senast i Pitebygdens Fornminnesförenings årsbok 1986. Uppgifter om klockstapeln har jag bara funnit i en enda skrift, nämligen ovanstående av kantor Selinus. Visserligen är det inget jubileumsår för klockstapeln, men det finns en uppgift med som ”ger litet kött på benen” för flera släktforskare. Där berättar han bl a att borgarna i Piteå i god tid före ryssarnas plundringståg i december 1716 hade gömt undan de värdefullaste föremålen från kyrkan; klockorna hade man grävt ner.

Ett par år därefter grävdes kyrkklockorna upp, men man ansåg ej rådligt att hänga upp dem i kyrktornet på grund av dess bräckliga tillstånd. Man fruktade att röta skulle angripa bjälkarna i tornet. I stället ville man bygga en klockstapel […] Klockstapelns uppförande ställdes nu på framtiden. Borgarna framhöll 1723 att de måste först förskaffa sig själva egna hus. Plundringarna och branden 1721 hade emellertid förstört så stora värden, att staden för många år framåt blivit försvagad och lamslagen.

Efter några år togs dock ärendet upp på nytt. Kyrkvärdarna Lars Kristiersson och Anders Höjer underhandlade med bonden Anders Staffansson i Svensbyn om bygget. För att denne skulle få nödig kännedom om byggandet av klockstaplar erhöll han 60 d:r för att resa till Torneå och studera klockstapeln där. Efter återkomsten träffades uppgörelse om bygget. Men Staffansson gjorde sin sak dåligt. På rådstugan den 22 april 1727 framhöll borgmästare och råd, att klockstapeln var ’svag och oförsvarligt byggd’. Borgerskapet beslut blev, att klockorna skulle få sitta i stapeln året ut, då en större huv borde byggas. Slutligen uppdrog man åt byggmästaren Johan Ersson i staden att bygga upp klockstapeln. Han synes ha utfört uppdraget till belåtenhet och erhöll 72 d:r kmt för arbetet. Men Anders Staffansson fick betala sitt slarv med 120 dagsverken utan annan ersättning än ’husmanskost’ under tiden.

Ovan nämnde Anders Staffansson var född den 21 oktober 1660 och son till Staffan Jonsson i Svensbyn. Han gifte sig 1682 med Brita Simonsdotter också ifrån Svensbyn. De brukade där hemmanet nr 27 kallat Öhn och hade bl a barnen Cicilia f 1683, Olof f 1686, Kerstin f 1689, Staffan f 1691, Karin f 1694 och Anders f 1699. Sonen Anders övertog så småningom föräldragården och föräldrarna, modern Brita Simonsdotter dog där den 18 augusti 1733 och fadern Anders Staffansson den 5 februari 1743. Han var alltså ingen ungdom längre när han var med om byggnationen av klockstapeln.

Ingegerd Westerlund

(Ur Ätt och bygd nr 14 december 1986)

Åter Startsidan Till Medlemsblad