För cirka tio år sedan fick jag möjlighet att gå igenom en stor mängd äldre handlingar, vilka på sin tid ihopsamlats av folkskollärare Helmer Hornberg i Alvik. Dessa bestod huvudsakligen av gårdshandlingar från byarna Alvik och Långnäs, men där fanns också en bunt handlingar med ursprung i Piteå-trakten och då närmare bestämt från släkten Segergren. Jag förstod genast att Hornberg måste ha erhållit dessa av ättlingar till bonden Anders Jonsson Holmgren på Alvik nr 10, vilken någon gång under 1800-talets mitt inflyttat från Piteå socken. Eftersom Holmgrens andra hustru bar namnet Ulrika Segergren och tillika var min morfars mormor, ägnade jag dessa papper extra intresse och lät även göra fotostatkopior av dem.
Handlingarna ifråga, som bestod av elva dokument, innehöll en förteckning över avlidne sergeanten Anders Segergrens sterbhusdelägares handlingar daterad år 1819 samt tio övriga dokument från åren mellan 1779 och 1831. Med hjälp av dessa kunde jag upprätta följande kortfattade släktsammansställning, vilken här nedan återges.
| Margareta Nilsdtr N 1779 |
Brita Nilsdtr n 1779 ogift |
Nicodemus Bergstedt n 1779 i Piteå gamla stad |
Jonas Nilsson n 1779 bonde i Roknäs |
|
| Serg Carl Jacob D 1824-01-29 Gm Elisabeth Berg Död omkr 1831 |
S Segergren n 1824 Luleå |
Greta Segergren n 1824 Gm Nils Andersson |
Maria Segergren gm Jonas Bergman i Rosvik |
Anna Segergren n 1824 förmyndare Jon Larsson i Roknäs |
| Ulrika Hedström Segergren Gift före 1831 med Anders Jonsson Holmgren i Bergsviken |
Eftersom även annat av intresse ingår i materialet återger jag här nedan en del axplock därur, försett med några kommentarer.
År 1779 lät Nicodemus Bergstedt i Piteå gamla stad testamentera sitt hos brodern Jonas Nilsson i Roknäs innestående arv, till sina systrar Brita och Margareta Nilsdotter. Margareta, vilken var gift furiren, sedermera sergeanten Anders Segergren i Svensbyn, hade i sin tur minst fem barn, alla nämnda i ett utdrag ur Piteå tingslags dombok år 1824. Av dessa kom sonen Carl Jacob Segergren att beträda den militära banan och liksom fadern uppnå sergeants grad.
Carl Jacob, som gifte sig med Elisabeth Berg, vilken tidigare varit hushållerska hos majoren Carl Lychou i Piteå gamla stad, dog år 1824 utan bröstarvingar. Makarna hade dock dessförinnan, med hjälp av Lychou, upprättat ett inbördes testamente, med innehåll att den överlevande skulle sitta i orubbat bo och efter bägge deras död ärvas av hustruns systerdotter Ulrika Hedström. Ulrika, som sedan antog släktnamnet Segergren och gifte sig med Anders Jonsson Holmgren i Bergsviken kom möjligen att betraktas som en fosterdotter till det barnlösa paret.
Det kan kanske vara av intresse att återge valda delar ur den bouppteckning som hölls efter Carl Jacobs död år 1824. Detta med tanke på att mannen ställning som underofficer på stat i viss mån skiljde dem från den omkringliggande landsbygdsbefolkningen.
Makarnas bostad i gamla staden synes endast ha utgjorts av en fyrväggad stuga med bristfälligt tak, vilket onekligen ger ett något torftigt intryck. Av ädla metaller fanns dock betydligt över genomsnittet i boet. I guld en halskedja värd 24 riksdaler banco, eller lika mycket som 2-3 kor, dessutom ett par örhängen, tre fingerringar och en kråsnål. Även silvret var rikt representerat med en förgylld bägare om 15 ½ lod, nio matskedar, sex teskedar, en sockertång, en snusdosa, ett par knäspännen, en tandpetare med fodral (!) samt slutligen ett fickur med nyckel och fodral. Dessutom fanns också en medalj med förgylld kedja, utdelad av Kungliga Patriotiska Sällskapet år 1810. Denna upptogs dock inte till något värde, eftersom värderingsmännen ansåg den vara ett hederstecken, måhända utdelad för någon insats i det nyss lidna 1809 års krig. Vi finner även muskötpipa och sabel samt en mängd uniformspersedlar, vilket allt hjälper oss återskapa bilden av en soldat i den gustavianska armén.
Bland traditionella husgerådspersedlar är antecknat sådana moderniteter som tre stycken pannor för kaffekokning, ett ”visarvärk med foderal” (d v s klocka) samt en ”skrif bureau”. Även beträffande litteratur var hemmet väl försett, enär där inte fanns mindre än tjugo olika böcker. Där förekom bibel, psalmböcker och annan religiös uppbyggelselitteratur även en lagbok från år 1734, en läsebok i allmänna världshistorien samt ett svenskt-engelskt lexikon. Slutligen hade boet också fordringar. Bl a hos majoren Carl Lychou med 100 riksdaler banco, hos furiren Lindvall med 19 riksdaler dito och hos Nils Nilsson i Önusberget, enligt revers den 6 november 1821, 14 riksdaler 32 skilling banco. Sistnämnda fordran ansågs vid bouppteckningstillfället såsom varande alldeles osäker.
Vid bouppteckningen som hölls efter hustrun Elisabeth Berg år 1831 hade boets tillgångar krympt högst betydligt, varför man får förmoda att hon under åren efter mannens död fått tära på tillgångarna. En viss behållning återstod dock, som systerdottern Ulrika och hennes man Anders Jonsson Holmgren fick ärva.
När jag så slutar denna kortfattade genomgång av en ”bunt gamla handlingar”, vill jag endast peka på de möjligheter som domstolsväsendets material bjuder på i form av bouppteckningar, föregångsskrifter, testamenten och annat av genealogiskt värde. Om man inte som jag har turen att råka en släkts handlingar samlade på ett ställe är det naturligtvis ett stort och tidsödande arbete att gå igenom domboksmaterialet under ett antal år. Det kan dock många gånger löna sig hundrafalt, eftersom man där kan finna lösningar på till synes omöjliga genealogiska problem.
Till sist vill jag bara ta tillfället i akt och uppmana den eller de läsare som har uppgifter om släkten Segergrens ursprung, att de hör av sig gärna i form av en liten artikel eller notis i forskarbladet. Själv vet jag inte mer om denna släkt än vad jag ovan förtäljt, jag har heller inte forskat vidare, eftersom min morfars mormor endast via sin moster hade anknytningar till släkten. Det vore intressant se om de militära traditionerna sträckte sig längre än två generationer.
Anders Sandström
(Ur Ätt och bygd nr 7, februari 1985)
| Åter Startsidan | Till Medlemsblad |